I den här boken är det asylsökanden som skrivit dikter på sitt språk och sedan översatt dikten till Svenska.
Det som är lite charmigt med boken är att det är skrivet med deras egna ord utan att någon varit och petat i texten efteråt (det är i alla fall så jag uppfattar det).

Genom dikterna berättar de bland annat om hur barn som blir bestraffade, kvinnor utan rättigheter, rädslan över hur det ska gå för nära och kära.
Svensk sjukvård upplevs inte heller som bra av endel.

En av författarna i boken skriver att många Svenskar tror på karma. Det var en liten rolig och intressant reflektion. Hur har personen kommit fram till detta?
Jag själv har aldrig tänkt på det tidigare, men nu när jag blev uppmärksammad på det så är jag nog beredd att hålla med :-D

Boken är väldigt kort så tyvärr tar den slut lite för fort :-)