Det känns så skönt att ha lyssnat på den här boken!!
Isabel har verkligen satt ord på hur det är att vara utbränd. Känslorna man har och vilket hemskt tillstånd man faktiskt är i.
Att ha så lite ork så att man får välja om man vill ta en tio minuters promenad eller hänga tvätten. Det är verkligen så det är, den minsta lilla grej är helt plötsligt som att bestiga ett berg. Det är kanske svårt att förstå om man inte själv har upplevt det. Även om det är små små saker så tar det så mycket energi. Ett enda telefonsamtal kan dränera en.
Man kan må så dåligt så att man inte orkar höra av sig till vänner och familj. Men man behöver ändå få någon/något uppmuntrande pepp från dem ibland ändå.
Det finns vänner som rinner av efter vägen, som tycker att eftersom inte du hör av dig så gör inte jag heller det.
Så här skulle jag vilja säga både nu och när jag mådde som värst: Jag tycker om dig och värdesätter dig precis lika mycket nu som förut. Jag mår bara väldigt dåligt nu och orkar inte ta steget själv och höra av mig speciellt ofta. Jag kommer att komma tillbaka men vet inte när. Fram tills jag är tillbaka så skulle det betyda väldigt mycket för mig om du hörde av dig ibland, ett litet mess med en liten emoji skulle räcka. Då vet jag att du fortfarande är där.

Jag är verkligen verkligen så glad att jag lyssnade på den här boken, att få känna igen allt så väl.

Ta er gärna tid att läsa eller lyssna på den. Det är en lärdom för såväl den utbrände som vännen/familjemedlemmen.

Den här boken betyder mycket för mig!!