Hittills har jag hunnit lyssna på tre böcker i Emma Sköld serien. Andra andningen är tyvärr den jag fastnat minst för hittills.
Jag får inte ihop tiden. Det hinns med väldigt mycket på under 4 timmar. Jag tänker dock inte räkna upp allt som gjordes eftersom jag inte vill avslöja något från boken, den får ni helt enkelt läsa själva :-)

Denna gång hade jag även lite svårt för viss del av uppläsningen.

Jag blev inte helt såld på den här boken. Den är bra skriven och uttänkt, så ingen anmärkning alls på den fronten. Men jag kan verkligen inte stå ut med tanten. Många av oss har väl någon gång haft en argsint granne som velat döda oss för att vi glömt luddet i torktumlaren eller dyligt.
Men den här damen är lite för extrem för mig, och hon känns inte heller speciellt verklighetstrogen.
Det kryper i mig, irritationen växer och jag väntar bara på att något ska hända damen.
Men tro inte att du kommer att lägga ifrån dig boken bara för att du tokavskyr denna dam, nä du måste fortsätta läsa för du vill ju ändå veta vad som händer, du måste se om du får din vilja igenom. Å eftersom du redan tuggat av alla naglar i ren irritation efter första kapitlet så kan du lika gärna fortsätta.

Jag har bestämt mig för att lyssna på alla Sofies böcker i ordning.
Jag har tidigare läst Avdelning 73 som är hennes fjärde bok i serien och den gillade jag. Även hennes femte bok Tiggaren ligger här hemma och väntar på mig.
Men nu valde jag alltså att börja om från början med Vila i frid.
Den boken har nästan varit lite som spelet Cluedo. Jag har själv suttit och gjort listor i huvudet på misstänkta och bockat av dem allt eftersom.
Boken är bra, spännande,lätt lyssnad men svår att sluta lyssna på ?dessutom är det en bra uppläsare vilket verkligen underlättar.
Slutet, ja det kan jag lova att du inte väntade dig ?? Vilken bok i serien är din favorit?
Här kommer hennes serie i nummer följd.
1. Vila i frid
2. Andra andningen
3. Visning pågår
4. Avdelning 73
5. Tiggaren
6. Syndabocken
7. Skamvrån

Nyttigt och intressant att läsa om barnlängtan ur en mans synvinkel och att dessutom se att vi tjejer sitter på rätt mycket makt när det kommer till den frågan (gäller givetvis inte överallt).
Den här boken blir bättre och bättre ju längre fram i den du kommer.
Början var lite kämpig och seg att komma in i, men sen flöt boken på och var svår att lägga ifrån sig då man verkligen var nyfiken på upplösningen.

Jag har precis gått igenom min och många andras högstadietid / ungdomstid igen.
Väldigt roligt att återuppleva det faktiskt men med en gnutta ångest så klart.
Intriger, olycklig kärlek, avundsjuka och mycket därtill.
Den här boken passar lika bra i en ungdomsbokhylla som i min bokhylla.
Josefin fångar och beskriver den här tiden så bra. Å vet ni vad? Det är ganska skönt att vara vuxen nu :-)

Det är väldigt intressant att läsa om hur en liten växt kan tränga sig igenom material som asfalt, cement och till och med granit.
Hur vissa växter kan härma andra växters utseende.
Men jag tycker ändå att den här boken var lite svårläst.
Tidigare har jag läst Stefanos bok Intelligenta växter, den var väldigt bra och helt förståelig.
Den här boken fick mig däremot att känna att jag borde ha varit mer påläst inom ämnet för att hänga med på vissa saker i den här boken.

Det är fortfarande ett intressant ämne dock.

När jag bläddrade runt på Storytel så fastnade jag för det här bokomslaget, den såg spännande ut tyckte jag.
Glatt överraskad blev jag också när det visade sig att den utspelades i Dalarna :-)
Dessutom är gruvor alltid spännande enligt mig ( jobbar ju själv i/åt en)
Jag tycker att det var en lättlyssnad och bra bok. Den lyckades inte skrämma mig så att jag kommer att ligga sömnlös på natten men den var ändå bra och spännande.
Så gillar du spänning, spöken och död så ska du läsa/lyssna på den här boken.
Själv fortsätter jakten på den perfekta spökboken som ska få mig att tappa andan.

Det går en liten ängel.... det är ett bra namn på en bok tycker jag. Den får i alla fall mig att bli nyfiken på den.
Jag sprang över tipset om den här boken på Facebook och bestämde mig för att lyssna på den. Det var dock ingen bok som passade mig riktigt.
Ännu väntar jag på den perfekta spökboken som får mig att rysa av obehag och som får mig att titta över axeln en extra gång.
Det äckligaste i hela boken var inte det spökliga utan det var tappade löständer i en spya och slemmiga trådar ur munnen.
Som sagt så skrämde inte boken mig, men prova gärna att läsa den så får vi se om den skrämmer dig.