Riktigt bra! Det är fart och fläkt igenom hela boken, det finns inte direkt en lugn stund.
Jag gillar karaktärerna, speciellt Clarence. Skulle gärna läsa en bok om bara honom och hans liv också.
Humorn i boken gick hem hos mig och jag skrattade till flera gånger, men visst var den lite sorglig på nått ställe.
Det är helt klart en annorlunda bok, i mitt tycke en bra annorlunda bok!

2010 läste jag boken om Peter Rätz. Här om dagen såg jag att hans berättelse fanns med på P3 dokumentet så jag lyssnade och friskade upp minnet lite.
Man förundras över hur han vågade kliva in i det där kriminella grupperna/gängen för har du väl kommit in är det svårt att ta sig därifrån.
Jag ryser när han ska göra affärer med ryssarna och kommer in på deras rum där han ser att golvet är helt inplastat. Det enda som finns är två stolar, en av stolarna får han sitta på med en pistol riktad mot huvudet.

Jag skäms över att det var vid tillslaget i Falun som det avslöjades att Peter var en infiltratör till polisen.
Dalademokratens avslöjande. Jag blir på riktigt arg!
Hey vi misstänker att den här killen är en infiltratör åt polisen. Vad ska vi göra ska vi välja att gräva ner oss i de kriminella eller i han som hjälper till att stoppa de kriminella: ja, kära kollegor det är ett svårt val. Det handlar ju om gäng som man inte kan komma undan som du aldrig kan tjalla på eller svika för det är lika med döden. Hmm hmm hmm vi väljer att tjalla på han på polisens sida. Toppen då är vi alla överens om att vi nu antagligen dömmer denna kille till döden, men det blir en bra sida i tidningen. Jajamen !!
Nu kom Peter som tur var undan men lever ett liv i konstant flykt. Där han i princip inte kan stanna längre än 6 månader på samma ställe. Han har dessutom ett pris på sitt huvud och kommer antagligen att ha så länge han lever.

I övrigt är boken väldigt intressant och Peter har hjälpt till att få stopp på både kriminella handlingar och fått in bovar i finkan.

Bok nr tre i denna serie är nu läst. Nr 4 läste jag för länge sedan så nu är det dags att hoppa på femman som heter Tiggaren. Men även fast jag tyckte att den här boken och även de andra böckerna var bra så tror jag att jag ska ha ett lite längre mellanrum emellan läsningarna.
Blir lite enformigt att det är samma personer eller deras bekanta som är drabbade. Men eftersom jag tyckt om böckerna ändå så kommer jag att läsa klart serien. Just nu är det tre böcker kvar.
Brukar du vara snabb till att veta vem bove är? Det brukar jag vara men i den här boken kunde jag inte lista ut det till en början :-D

1. Vila i frid
2. Andra andningen
3. Visning pågår
4. Avdelning 73
5. Tiggaren
6. Syndabocken
7. Skamvrån

Tidigare har jag även läst Bakom din rygg som Sofie skrivit. Gillade den mycket. Den hör dock inte till serien.

Karin Alvtegen har en sjukdom som jag aldrig hört talas om och säkert många med mig.
För tillfället finns det inget botemedel mot sjukdomen vilket känns fruktansvärt, för det är just en FRUKTANSVÄRD sjukdom.
Karin orkar i princip ingenting längre, hon är ständigt trött i kropp och själ och har smärta därtill.
Tänk er att ni kanske inte längre kan gå och hämta posten, laga mat, att inte ens kunna titta på tv en längre stund utan att behöva gå och lägga sig och vila efter det.
Karin beskriver sin sjukdom som att leva med ett batteri som bara kan laddas till 10-20 procent.

Det har varit intressant och lärorikt att läsa om sjukdomen. Däremot hade jag svårt för sättet boken var skriven på. Jag tyckte att det blev lite jobbigt och rörigt emellanåt.

En FRUKTANSVÄRD bok, men bra eller hur man ska uttrycka sig om såna här böcker.
Det kryper i en, jag blev illamående, arg, ledsen, frustrerad och mycket därtill.
Är det sant? Är det inte sant?
Svaret kanske finns nu, är det någon därute som vet så berätta gärna.
Om man är känslig kanske man ska hoppa över den här boken. Men samtidigt tycker jag (som jag tycker med alla SANNA historier) att den drabbade måste få berätta sin historia och vi borde lyssna på den.

Blev inte helt fångad från start men ju mer jag läste ju mer fast blev jag. Det slutade med att jag sträckläste över halva boken, så bra var den.
Gillar blandningen av lite humor och spänning.
Smurf var ju urkul :-D (läs boken själv för att förstå;-) ) Det är kul att Harriet gör smurf även i vuxen ålder.
Harriet är inte en person som är en 100% felfri arbetsnarkoman, hon känns ganska naturlig, som vem som helst vilket jag uppskattar.
Hon har humor, gör misstag, är svartsjuk och röker fast hon har slutat.
Jag gillar även Patrik och Elias men präktige Rikard är inte lika populär hos mig.
Nu håller Anna på med sin uppföljare som jag verkligen vill läsa, och det borde du också göra.

En humoristisk bok där man känner igen sig själv.
Den har varit ett bra val att ha med sig på familje ?semestern?. Liten och lättläst.
Emma beskriver ärligt vissa känslor man kan ha som förälder (som man kanske aldrig vågar säga) och även misstag som man gör som förälder (som man kanske aldrig vågar berätta).
På ett vandrarhem i Göteborg (där vädret visar sig från sin sämre sida) ligger jag på min säng och fnissar åt den här boken. Undertiden pågår ett fullt krig mellan våra tre barn och min gubbe sliter sitt hår och hotar med att vi ska åka hem.
Som sagt, en avkopplande lugn semester :-D