2010 läste jag boken om Peter Rätz. Här om dagen såg jag att hans berättelse fanns med på P3 dokumentet så jag lyssnade och friskade upp minnet lite.
Man förundras över hur han vågade kliva in i det där kriminella grupperna/gängen för har du väl kommit in är det svårt att ta sig därifrån.
Jag ryser när han ska göra affärer med ryssarna och kommer in på deras rum där han ser att golvet är helt inplastat. Det enda som finns är två stolar, en av stolarna får han sitta på med en pistol riktad mot huvudet.

Jag skäms över att det var vid tillslaget i Falun som det avslöjades att Peter var en infiltratör till polisen.
Dalademokratens avslöjande. Jag blir på riktigt arg!
Hey vi misstänker att den här killen är en infiltratör åt polisen. Vad ska vi göra ska vi välja att gräva ner oss i de kriminella eller i han som hjälper till att stoppa de kriminella: ja, kära kollegor det är ett svårt val. Det handlar ju om gäng som man inte kan komma undan som du aldrig kan tjalla på eller svika för det är lika med döden. Hmm hmm hmm vi väljer att tjalla på han på polisens sida. Toppen då är vi alla överens om att vi nu antagligen dömmer denna kille till döden, men det blir en bra sida i tidningen. Jajamen !!
Nu kom Peter som tur var undan men lever ett liv i konstant flykt. Där han i princip inte kan stanna längre än 6 månader på samma ställe. Han har dessutom ett pris på sitt huvud och kommer antagligen att ha så länge han lever.

I övrigt är boken väldigt intressant och Peter har hjälpt till att få stopp på både kriminella handlingar och fått in bovar i finkan.