Karin Alvtegen har en sjukdom som jag aldrig hört talas om och säkert många med mig.
För tillfället finns det inget botemedel mot sjukdomen vilket känns fruktansvärt, för det är just en FRUKTANSVÄRD sjukdom.
Karin orkar i princip ingenting längre, hon är ständigt trött i kropp och själ och har smärta därtill.
Tänk er att ni kanske inte längre kan gå och hämta posten, laga mat, att inte ens kunna titta på tv en längre stund utan att behöva gå och lägga sig och vila efter det.
Karin beskriver sin sjukdom som att leva med ett batteri som bara kan laddas till 10-20 procent.

Det har varit intressant och lärorikt att läsa om sjukdomen. Däremot hade jag svårt för sättet boken var skriven på. Jag tyckte att det blev lite jobbigt och rörigt emellanåt.