Direktlänk till inlägg 10 november 2013
Robert Gustafsson har alltid varit en stooor idol för mig. Har gillat allt han gjort och tyckt att han varit superkul. När jag var liten ville jag till och med bli adopterad va honom på halvtid (ville ju inte lämna mina egna föräldrat heller :) ) Tänkte att hos honom måste det ju jämt vara så roligt.
Dock så måste jag säga att efter att jag läst den här boken så tycker jag lite mindre om honom. Och livet hemma hos honom verkar inte alls nå skoj utan han verkar vara väldigt ego och självupptagen. Blev faktiskt besviken när jag läste boken.
Boken var inte dålig alltså utan det var bara robert som var en helt annan person än vad man trodde.
Så om man har han som en super idol, då kanske man faktiskt inte ska läsa boken för det förstör bilden lite.
Handling:
På scen har vi sett honom som Ernst-Hugo Järegård, Tony Rickardsson och Carl Bildt. I TV som Weiron i ottan och Greger - den homosexuelle brandkårschefen. Privat har Sveriges roligaste man däremot alltid hållit en låg profil. Men inte den här gången.
I Från vaggan till deadline berättar Robert Gustafsson hela sin historia. Han delar med sig av anekdoter från den översexuella barndomen, berättar om ungdomskriminaliteten och bjuder på ett världsrekord. Vi följer hans första stapplande steg på scen och får höra hur han bokstavligt talat tog död på den gamla svenska humoreliten. Han bjuder också på inblickar bakom kulisserna i Killinggänget.
Det är en historia om dödsångest, relationsproblem och om hur en bild på ett koarsle blev en vändpunkt i hans liv. Här finns tempo och eftertanke, dråpliga lägen och djup tragik. Kort sagt, en berättelse om livet med Robert Gustafsson som motor - en ovanligt kraftfull motor.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 | |||
11 |
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 | 19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 | 28 |
29 |
30 |
||||
|