Barnen valde att vi skulle börja läsa julboken så det gjorde vi. Fast nu i efterhand kan jag känna att vi skulle ha mysläst den till jul då kapitlena överensstämmer med dagarna.

Vi har delat upp boken på några lästillfällen då barnen inte har tålamod att lyssna allt för länge.
Men till och med tolvåringen var med och lyssnade och ville att jag skulle läsa mer fast att lillasyster hade somnat.

Det är en gullig bok med en bra historia och rätt mycket text.
Till och med jag som är vuxen tycker att den var helt okey att läsa. Jag kan se framför mig hur dotterns lärare läser den här boken för klassen när vi närmar oss jul. Hmm, jag kanske borde fråga om de vill låna den och läsa.

Tycker absolut att ni ska läsa den för era barn, eller era barn för er. Följ med på lilla musens äventyr, bra bok för både barn och föräldern.

Det här är den tredje fristående delen om Linn Wide, och jag tycker att ni ska läsa den.

Den kursiva texten i början fick mig att vilja läsa mer, den fångade mig direkt.
Men sen hade jag det lite kämpigt att komma in i boken men rätt som det var totalvände det till att bli en riktigt bra bok.
Karaktärerna var toppen! Linn var bäst så klart, sen Hanna och sen Damir på en tredje plats.
Jag skulle vilja veta så mycket mer om John också, men det kanske kommer :)
Kan rekommendera denna bok!

Lyssnat på ljudbok.

En bok som ger tips och råd om småprat/kallprat. Vissa är väldigt duktiga på att kallprata och andra är bedrövliga på det. Jag hör till den senare kategorin :-D
I den här boken får du tips på hur du kan börja kallprata, du får även tips på lämpliga ämnen och tillfällen.
Många av oss i Sverige är ganska dåliga på att kallprata.
Men även ni som är proffs på det kan läsa boken då det även finns lämpliga och olämpliga tillfällen och samtalsämnen.
Författaren själv verkar verkligen leta upp kallprats tillfällen. Han söker sig till det, själv springer jag därifrån ;-D

Jag kommer att ta med mig några tips och råd från boken, men tror nog att jag kommer att vara dålig på kallprat ett tag till ;-()

Jag älskar den här boken, just för att den är lättläst och väldigt intressant. Här får vi ta del av vissa skillnader mellan att bo i Afghanistan och Sverige.
Visste du tex att afghanernas matte som de läser i sexan läser vi i nian :-D
4 av 10 vuxna är analfabeter.
En mamma i Afghanistan får i snitt 4,8 barn, i Sverige får vi i snitt 1,9 barn. Tyvärr är det 76st av 1000 afghanska barn som inte får uppleva sin femårsdag, i Sverige är det runt 3 barn av 1000.
Boken är tunn och går snabbt att ta sig igenom.
Cecilia skrev på min instagram att man inte behöve läsa den pärm till pärm utan välja ut de kapitel man var intresserad av. Men jag tänker, hur kan man inte vara intresserad av ALLT :-) det var i alla fall vad jag var.
Kanske kan den här boken hjälpa till att minska någon form av fördomar.
Den var i alla fall mycket intressant som jag skrev här ovan och lärdomsrik.

Ibland händer det där lilla extra som man blir så glad för :-D ibland får man sin text tryckt på någons bok, ibland får man i uppdrag att läsa manus, ibland blir man bjuden på releasefest å ibland så får man stå med i tack texten i slutet av en bok. Så idag kom det hem en bok jag läst manuset till å varit testläsare åt å där i tacktexten står mitt namn @->. Jag är alltid lika glad över alla böcker som rasar in här hemma. Men ibland är jag lite extra glad :-D.

Du har fått en dagisplats. Tänk er att få det mailet efter att ditt barn dött, en död som ingen kan förstå.
Det är så lite text på sidorna men ändå känner man smärtan ända in i själen.
Boken går fort att läsa ut men det är som att få ett slag i magen, luften går ur en.
Så sorgligt, så tragiskt, INGEN ska behöva uppleva något sånt här.

När jag läste baksidestexten till den här boken så kändes den inte jätte lockande. Men eftersom jag sett hur populär den varit så ville jag självklart läsa den ändå.
Redan i prologen kändes boken lovande. Den fortsatte sedan i spänningens tecken med en hel del humor.
Jag hade svårt att lägga bort den för jag ville veta mer om mr Halloran. Så jag var nöjd och glad över boken ända fram till de sista sidorna där tappade jag mitt intresse helt tråkigt nog.

Citat från boken: Döden är aldrig längre bort än ett iskallt, strävt andetag.

Även fast jag inte är ett feelgood fan så gillade jag verkligen den här boken.
När jag läser den får jag flashback till den tid jag spenderade i Torrevieja. Längtar tillbaka till de vita husen med murar, grindar, galler för fönstren och så vidare. Jag minns även den rosa saltlagunen och salter som låg där. Kaj ger en riktigt bra beskrivning av omgivningen tycker jag.
Jag älskar Anna-Lisa, en underbar och tuff dam. Men ibland ville man att hon skulle gaska upp sig lite mer :-D
Blir glad av att läsa boken förutom när Susanne är med, hon borde få en spark i häcken å lämna boken ;-D
Den där papegojan fick mig att skratta högt.
Jag tycker att boken passar de flesta.

Besök gärna bokens hemsida: www.idusforlag.se