En humoristisk bok som jag precis lyssnat klart på.
Mycket fniss har det blivit när det kommer till Sture och hans aska. Hanteringen runt omkring den och ena väninnans problem med att han är med vid köksbordet.
Det är en feelgood bok som lever upp till sin genre.
Uppläsaren gjorde ett bra jobb med den här boken.
Vill du bli uppmuntrad och på bra humör tycker jag att du ska läsa den här boken.

Jag har nu lyssnat klar på Den svarte nazisten.
Tycker boken är intressant, just personen Jackie är väl inte det som är intressant utan det han gör.
Förstår ni hur jag menar? Om vi tar Svartenbrandt så tycker jag att hans person var väldigt intressant då han levde. Man ville ta en titt i hans hjärna, läsa alla papper om honom och verkligen försöka förstå hur saker och ting stod till. Med Jackie känner jag inte så, för min del räcker det med att ha lyssnat på den här boken (som för övrigt har en bra uppläsare)
Jag får inget grepp om Jackie riktigt, så efter att ha lyssnat klart så vet jag egentligen inte så mycket mer än jag gjorde innan. Han har gjort råa och hänsynslösa brott, varför? Ja det är inte helt klart. Är han född till en rå hänsynslös mördare eller är han lätt manipulerad?
Lyssna på boken och gör er en bild. Skulle vara intressant att höra era åsikter.
Eftersom det här inte är ett Recex ger jag mig själv tillåtelse att svamla iväg till andra brottslingar :-D

Den här boken läste jag ut på ett kick. Det tog några sidor innan jag kom in i boken, men sen satt jag fast.
Jag gillade Darek (Tom också så klart), skrattade högt då han kastade tillbaka sten på en gammal man. Det är dock ingen humor bok utan en fantasy.
Den var mycket spännande. Det var några gånger jag tappade bort vem som hörde till vilken sida, men det redde upp sig fort.
Denna bok är helt klart läsvärd. Det är dessutom första delen i en trilogi som heter Arches. Vill absolut läsa fortsättningen!

Det börjar med spänning redan i prologen och håller sen måttet igenom hela boken.
Jag ska erkänna att jag hade förutfattade meningar innan jag började läsa, men de förutförfattade meningarna försvann direkt.

Den här gången tyckte jag om alla karaktärer. Det var faktiskt inte en enda person jag ville skulle försvinna eller bli attackerade.
Som jag skrev tidigare är boken spännande, men det var även vid två tillfällen som jag upplevde boken som väldigt sorglig.
Inte en enda gång tyckte jag att boken var tråkig eller för lång.

Idag läste vi klart ?Den försvunna mikrofonen?. En bok som jag tycker var helt okej att läsa. Det var fyndiga namn på lärarna och bra illustrationer.
Den vänder sig till barn i åldern 6-9 år, det passar oss bra eftersom dottern är 8 år.
Jag frågade Emmy vad hon gillade mest i boken och fick till svar att hon gillade att den var bra och rolig, det var bra bilder och de hade fina kläder på sig när de skulle uppträda. Men hon gillade inte pussen, för de gjorde helt fel så vaktmästarens näsa blev skrynklig. Pussen är på sidan 100, tro mig, vi har kollat på den där näsan många gånger. Även fler i familjen har fått den utpekad för sig.

Vi försökte lista ut vem tjuven var, men vi hade helt fel. Ni får läsa den och se om ni är bättre på att gissa än vad vi var :-)

Första lyssnade boken i år. Bra att ha någon som håller en sällskap vid bilfärder, tvättvikning och småplock.

Jag fick en liten lätt släng av magsår när jag lyssnade på den här boken. Största skurken till mina magsår är såklart Max, men även kvinnan/författaren gav mig magsår emellanåt.
Jag frågar mig dessutom hela tiden hur den här Max har kunnat varit frisk någonsin, eller kunnat spela frisk i alla fall.
Jag frågar mig även vad det är för fel på människorna runtom honom. Ville bara (på riktigt) skrika ut: MEN ELSA FÖR F-N!!! (Ursäkta svordomen)
Så har vi Lena då, hade velat veta mer om hur hon helt plötsligt kan ha bytt sida i det hela.
Det är överlag en bra bok även fast den ger en magsår och att man har mycket åsikter om den ibland haha.
För mig personligen hade man kunnat hoppa över hundprataren, men i övrigt skulle jag inte vilja stryka och gå miste om något annat i boken.