Måste börja med att tala om att hittills har jag verkligen gillat alla böcker jag läst av Svetlana.
Å alla dessa ryska namn, i love it. Det finns två språk jag skulle vilja lära mig och det är ryska och spanska.

Den här boken var väldigt intressant och lärdomsrik.
Jag gillar sätter Svetlana skriver på, att allt är genom intervjuer. Det passar mig bra och gör det lättare för mig att komma ihåg och verkligen ta till mig av vad som står.

Den här boken handlade om de kvinnliga krigarna från Ryssland och om hur de stred mot tyskarna under andra världskriget. De utförde alla militäriska uppgifter, både de som ansågs som manligt och de som ansågs som kvinnligt.
Många berättar om att de inte kan se färgen rött efter kriget, varken på kläder, kött eller frukt.
En berättade om hur hon åt hästbajs för att överleva.
En kvinna fick gnaga av en arm (på en krigare) som bara hängde i senor å slamsor. Allt för att kunna rädda livet på den skadade utan tillgång till kniv eller sax där de befann sig.
En annan kvinna fick sina barn skjutna och order om att kasta upp sitt spädbarn i luften så att tysken kunde skjuta det.
Det finns så mycket grymma händelser i den här boken.
Och de tråkiga är att när kriget var segrat blev männen hjältar men kvinnorna något man såg ner på, fast de gjort och offrat sig precis lika som männen.

Det här är helt klart en läsvärd bok.