Ja vad säger man, jag gillade inte den här boken.
Tycker att huvudpersonen är så fruktansvärt självupptagen och ego. Att hennes man aldrig lämnat henne är förvånansvärt, Maria verkar då bara vara otrevlig tycker jag.
Å trots nämns 2 miljoner gånger, för så fort det inte passar Maria så tittar hon med trots i ögonen som om hon vore ett barn på tre år som är i trotsåldern.
Nej, den här boken gör mig mest irriterad.

Boken var mycket intressant och det gick fort att läsa ut den.
Dock tycker jag inte att den här Kristin kan skylla allt på denna händelse hon råkat ut för.
Klaustrofobi, att reagera på människor som beter sig konstigt, mardrömmar osv det har jag full förståelse för.
Men att komma och säga att denna händelsen/ Clark hade att göra med att hon bara inledde relationer med gifta män, det tycker jag rent ut sagt är skitsnack. För det är ett val hon gör helt själv. Det kan man inte skylla någon annan för.
Dessutom har hon ju haft riktiga förhållanden och sen ett med Clark, så nog vet hon hur det ska fungera på riktigt.

Slutet gör mig lite arg. Då får man läsa hela telefonsamtalet hon hade med Olof Palme undertiden hon var gisslan.
Jag måste då säga att besticken som rasslar i bestickslådan låter mer intelligenta än vad hon gör i samtalet.

Den här boken handlar om seriemördare. Inte de här seriemördarna som alla känner till och som det redan finns massa böcker om, utan om seriemördare som är precis lika onda men som kanske inte blivit uppmärksammade på samma sätt.

Den här typen av böcker ger mig rysningar och är en stor del av att jag inte vill traska runt ute själv nattetid.
Man blir uppriktigt sagt rädd, och ryser av obehag.
Hur kan vissa människor bli så onda!?

På många ställen nu så har jag sett att folk har läst kvinnan i svart. De har tyckt att den varit sååå bra och den otäckaste boken de läst.
På bokens framsida så står det till och med: En av de otäckaste böckerna någonsin, ett mästerverk.

Jag tänkte att jag skulle ge boken en chans fast det inte är min typ av bok.
Tyckte boken var sådär.
Speciellt läskig tyckte jag inte att den var.
Jag kan tycka att det blir lite löjligt när de handlar om spöken och sånt.
Å de tre sista meningarna i boken tycker jag är skitkassa.
Jag kommer inte somna med mardrömmar efter den här boken kan jag i alla fall lova.

Köpte den här boken mest för att jag har läst alla hennes andra böcker.
Jag har mest tyckt om hennes första bok och glada hälsningar från missångerträsk. De andra där emellan tycker jag har varit barnsliga.
Men som sagt jag läste denna bok bara för att jag läst de andra och den här gången blev jag inte besviken.
Tycker den var bra och det var många känslor man kan känna igen.

Jag har alltid lite svårt att komma ihåg vem som är vem när det handlar om så här många människor.
Men det gör inte så mycket.
Tycker boken är mycket intressant och bra.
Man blir lite mer insatt i seder, regler och familjelivet i en afghansk familj.