Vårat rättsystem är helt galet skulle jag vilja säga. Du får i princip ett hårdare straff för knark än för våldtäkt och sådana saker. 

Skadar du en tjuv som brytit sig in och överfallit dig kan du i princip själv få ett straff för det. Det är i alla fall så här det uppfattas när man läser om olika fall.

Nu har jag läst en bok om män som blivit dömda för våldtäkt, fast att det i princip funnits bevis på att det inte ens var de som gjorde det.

Jag kommer inte att kommentera fallen i boken, för där har jag inte en aning om vem som talar sanning och vem som ljuger.

MEN jag skulle vilja säga att det är HEMSKT att det faktiskt finns folk som är så bittra att de faktiskt är beredda att gå så långt att de kan sätta dit en människa för ett brott som aldrig begåtts. Vart är deras samvete och deras vett? Att utsätta någon för detta, de förlorar flera år av sitt liv eller till och med blir utvisade ur landet allt pågrund att ren bitterhet och elakhet.

MEN det är även fruktansvärt HEMSKT när våldtäkter har begåtts och ingen tror på offret. Den skyldige blir inte dömd, för att kvinnan haft fel kläder, varit alkoholpåverkad eller vad som helst.

Något måste göras åt det här!! De måste tas fram mer bevis innan man dömmer någon, men det måste även tas fram mer bevis innan någon frias!

Ur min syn är våldtäktsmän och  de som sätter dit en oskyldig precis lika ONDA människor! 

Handling: Hur kunde de dömas? När rättssäkerheten sätts på spel och anklagade döms på svaga grunder får det ödesdigra konsekvenser. Här skildras tio mäns möte med rättsväsendet. Försök tänka dig tanken att du en dag blir anklagad för ett allvarligt brott som du inte har begått. Du misstänks ha våldfört dig på ett barn eller en ung flicka och det spelar ingen roll vad du säger eller försöker bevisa - du blir ändå inte trodd. Du blir anhållen och häktad. Kanske får du också restriktioner och kan inte meddela dig med omvärlden. I rättssalen märker du att alla tror på det målsäganden säger men dig är det ingen som tror på, så du blir fälld och dömd till fängelsestraff och får betala dryga skadestånd. Denna verklighet drabbar ett antal män varje år. Män som tvingas avtjäna sina straff utan att någonsin få upprättelse eller möjlighet till omprövning av sin dom. Rättsväsendet bygger på dess förmåga att söka och finna sanningen, men hur är det med den saken? Är alla mödrar goda och talar barn alltid sanning? Är alla åklagare objektiva och alla försvarsadvokater djupt engagerade i sina klienter? Gräver man tillräckligt djupt för att domen ska vara ställd utom allt tvivel?