Jag har faktiskt väntar med att läsa den här boken.
Jag har läst mycket tragiska och fruktansvärda böcker genom åren. Men just den här boken har jag inte klarat av att läsa.
Det är så svårt att förstå hur en människa kan döda så små barn. Barn som bara råkade bo där. Hade hon gjort det även om de låg i sina sängar och sov?
Men hur som helst så såg jag att den fanns som ljudbok och bestämde mig då för att lyssna på den. Det känns som att jag får mer distans om någon annan läser boken än om jag gör det själv.

Den här boken är hemsk, tragisk, sorglig och så mycket mer. En mamma som inte längre har några barn men som ändå visar sig vara så stark.

Det är fruktansvärt när polisens tekniker berättar om hur det såg ut när han kom till huset.
Det är så hemskt att höra om barnens skador.

Jag skulle ha önskat att även Niklas och Thomas skrev en varsin bok. Jag vill veta så mycket mer om deras reaktioner, känslor, tankar och hur de bearbetar detta.
Jag är väl medveten om att det här endast är Emmas bok. Men jag vill ändå veta mer om killarna. Thomas blir att kännas lite nonchalant nästan tycker jag. Niklas känns nästan lite bortglömd och undanskuffad. Varför var han inte med och såg barnen?
Det här är alltså bara mina känslor så det behöver absolut inte vara som jag känner. Vi uppfattar saker på olika sätt helt enkelt.