Jag kände mig lite för gammal för den här boken på något sätt.
Men blir mina barn intresserade av väsenologi en dag så läser jag gärna den här boken med dem. Den är väldigt lättläst och går snabbt att ta sig igenom.
Dock så kan jag tycka att den upprepar sig en aning. Med först en faktasida (som är väldigt bra uppställd och lättförståelig), sen kommer det en berättelse och sen kommer det som en faktasida igen med samma information som var på den första sidan man redan läst.
Däremot gillade jag faktasidorna i slutet av boken. De handlade om magiska föremål och växter. Det är alltid intressant att veta vad alla dessa människor hade saxar, stål och dylikt till.

Jag brukar försöka ge något favorit kapitel i den här typen av böcker. Så i denna boken blir favoriten; Mördade spökbarn
Sen finns det en berättelse som heter; Sägnen om bortbytingen med blåmärken. Den var fruktansvärt sorglig, speciellt eftersom det var en sann berättelse. Det är så sorgligt att barn blev utsatta för olika typer av misshandel för att föräldrarna trodde på troll och att deras barn kunde vara en bortbyting.