Jag valde att läsa den här boken för att jag tyckter att det är roligt/ intressant att läsa om hur skrockfulla många skådespelare är och vad de har för ritualer och rutiner.
Sen är det ju alltid lite intressant att läsa om spöken vare sig man tror på det eller inte.
Jag är dock inte speciellt intresserad av teatrarnas historia, teater har aldrig varit min grej riktigt.
I boken berättar personerna om en massa saker som de upplevt. Men många säger i princip: jag har varit med om det och det, håret reste sig på armarna, jag ville aldrig gå dit igen, jag såg en kvinna som inte fanns, MEN jag tror inte på spöken.
Det kan jag tycka drog ner boken lite.
I övrigt kan jag inte för mitt liv förstå hur man vågar sitta på en teater själv sena kvällar eller nätter. Vare sig man tror på spöken eller ej så skulle det vara en läskig plats.
Boken är i alla fall helt klart godkänd.


Bokförlag: Roos & Tegnér

Jag frågade min yngsta dotter vad hon tyckte var bäst i den här boken. Hon svarade: Allt!
Så ja gott folk, finns det något mer att säga :-D

?Bubbeli babbeli bus, kom ut ur ert påsiga hus? var en ramsa som jag fick läsa flera gånger om. Innan hon gick och lade sig för kvällen gick hon runt och sa den där ramsan om och om igen.
Så ja, det här var en bok yngsta dottern uppskattade.

Lek & tanke