Den här boken skrevs inte i all hast, vilket märks. Tror det stod att det tog närmare 10 år att få den klar.
Den är skriven med en släng poesi.
Första sidan fick mig att vilja ge upp. Den är verkligen skriven på ett sätt som jag inte är van att läsa. Poesi är inget jag läser i vanliga fall.
Men jag är glad att jag gav boken en chans.
Den är vacker hemsk och skakande på samma gång.
Så sorglig men ändå fin och välskriven.

Jag ska ta och läsa någon av de verklighetsbaserade böckerna om Josef Mengele också.
Att detta fått förekomma är en stor tragik och jag hoppas att Josef och alla de andra onda brinner i helvetet än idag.

Cdons beskrivning av boken: År 1944 kommer tvillingsystrarna Pearl och Stasha till Auschwitz med sin mamma och farfar. De sätts i Mengele Zoo, nazisternas mänskliga experimentverkstad med tvillingar. Flickorna upplever förskräckliga fasor och de personligheter de en gång har delat klyvs nu i två: Pearl blir ansvarig för det sorgliga, det goda och det förflutna. Stasha får stå för det roliga, det vildsinta och framtiden. På vintern försvinner Pearl. Stasha sörjer tvilling, men håller fast vid tanken att Pearl fortfarande lever. När lägret befrias av Röda armén ger hon sig ut genom Polens förödelse för att hitta Pearl och försöka forma sig en framtid.