Kan lätt tycka att romaner inte handlar om någonting, man bara skriver för att boken ska bli längre men det händer inget. Å lite så tyckte jag mitt i den här boken också. Men början var i alla fall bra, de i mitten okey å slutet lite bättre än okey :-p

 

 

 

Handling:

Somer lever ett lyckligt och privilegierat liv. Hon har nyligen gift sig med mannen hon älskar och karriären som barnläkare i San Francisco har just tagit fart när hon gör en smärtsam upptäckt - hon kommer aldrig att kunna få barn.

Samtidigt i en indisk by bestämmer sig en fattig mor, Kavita, för att lämna bort sin nyfödda dotter. I ett samhälle som favoriserar söner, blir den enda möjliga lösningen att lämna flickan till ett barnhem. Ett beslut som kommer att förfölja Kavita under resten av livet.

Flickan Asha är barnet som flätar samman de bägge kvinnornas livsöden. Hon adopteras till USA från ett barnhem i Mumbai. Men i stället för att ge henne ett "bättre" liv, leder adoptionen till att de bägge familjerna hamnar i en intensiv accelererande konflikt som handlar om kärlek, tillhörighet och moderskap. Och en dag ger sig Asha ut på resa för att finna sina rötter .

Den hemliga dotternär en djupt gripande berättelse om livets oförutsägbara vägar och kärlekens betvingande kraft.

"Den här berättelsen om moderskap, förlust, familj och förlåtelse är helt igenom äkta . Prosan är så smärtsamt berörande, och läsaren dras in i berättelsen genom den lyhörda skildringen av karaktärerna och deras känslor."
Associated Press

"Gowda skildrar skickligt såväl moderskap som Indien i sin förtjusande debutroman Den hemliga dottern. ... Den är bitivs oerhört sorglig, men sammanfattningsvis en mycket fängslande roman och en perfekt present på Mors dag."
San Diego Tribune

"Den hemliga dottern är en nyanserad utvecklingsroman som trovärdigt skildrar verkligheten i två mycket olika kulturer. Gowda försöker inte skyla över familjelivets komplikationer men skildrar samtidigt hur kärlekens kraft kan hjälpa människor att växa och förändras."
Washington Post

Och jag tycker att alla människor har rätt att berätta sin historia, och jag läser den gärna.

 

Så, barnmorskan i East end alltså :-)

Tycker boken var bra. Dock lite trög i början men sen kom den igång och blev bra. Jag säger inte riktigt bra, men bra.

 

Det är en sann berättelse och det är ju bra i alla fall och det är intressant att läsa om hur det var att föda barn på 50 talet. Kan inte påstå att jag är avis :-p

 

 

 

Handling:

Som ung nyutexaminerad barnmorska kom Jennifer Worth på 1950-talet till ett nunnekloster i Docklands i Londons East End, ett område som på den tiden mestadels beboddes av mycket stora och fattiga familjer. Preventivmedel var i princip okänt, husen var trånga och slitna och nästan alla saknade rinnande vatten och inomhustoalett. Det kryllade av barn och ohyra.
Särskilt för kvinnorna var livet svårt. Medan deras män arbetade nere i hamnen fylldes dagarna av smutstvätt, matlagning, uppfostring och barnafödande. När det var dags för ännu en mun att mätta skickade man bud till nunneklostret och en barnmorska skyndade ut på cykel. Förlossningarna skedde under mycket enkla förhållanden i det svaga skenet av en lampa som när som helst kunde slockna.
För Jennifer, som kom från en skyddad medelklassfamilj, blev det ett chockartat möte med fattiga människors livsvillkor. Hon förfasades över smutsen, stanken, den ofta obefintliga personliga hygienen och de enorma barnhorderna. Men som barnmorska kom hon människorna i området nära och hon lärde sig att älska och beundra den livsvilja, värme, kärlek och underbara humor som trots allt frodades i misären.
I boken berättar Jennifer bland annat om Conchita från Spanien som födde 25 barn och inte talade ett ord engelska, om Mary från Irland som var bara 14 år gammal när hon drogs in i prostitution och födde ett barn som kyrkan tog ifrån henne - hon blev galen av sorg - och om Chummy, Jennifers storvuxna och klumpiga kollega som välte allt och alla i sin omgivning men som hade ett aldrig sviktande gott humör.

JENNIFER WORTH (1935-2011) arbetade under 20 år som barnmorska och sjuksköterska i Londons fattigaste delar. Senare kom hon att ägna sig åt musik. Hennes memoarer, Barnmorskan i East End(Call the Midwife), har rönt mycket stor uppskattning både som bok och tv-serie.